Gick på GF onsdagen och torsdagen i somras. FÖR dyrt för att egentligen ens vara värt.

Sundsvall blir plötsligt omhängnat av galler. Men där inne är samma vanliga folk, några

karuseller, visst öltält som annars finns att dricka på vanliga krogen samt ett gäng 

artister som egentligen ingen riktigt kollar på, alla super. Sad but true.

Så, i somras dissade vi helgens gatufest och spontant drog iväg på Power Meet och

det ångrar jag inte en sekund. SÅ mycket mer värt. SÅ roligt. SÅ mycket minne.

Vaknade inne i stan, snabbpackade en väska och drog iväg i samma kläder 

och samma smink som dagen innan. (fräscht, näe jag vet men

det löste sig faktiskt när vi kom fram med dusch o så HEHE) 

Jag tror inte att ni som inte varit där förstår hur sjukt mycket folk

det var alltså. Det är världens största bilträff. över 12 tusen bilar.

och de är alltså bara bilar. i en bil får de plats fem personer.

i dom flesta bilar satt de minst 7-8 stycken eller fler. Plus

alla som bara var där och härjade utan bil. Ja, tänk er själv.

Jag och linnea skulle tälta utanför vanen och tro mig, vi låg

bokstavkligen på STENAR. Dock inget man märkte när man la sig i fyllan,

men aousch när man vaknade. Men kul det hade vi!

och tänka sig att man skulle fastna på en bild också ;)

and i will always love you, no matter what.

             

Det knarrar under mina bruna kängor. Snön ligger vit som ett enda stort täcke på backen, en täcke som blir allt tjockare av dom stora men ändå så små flingorna som långsamt faller ner över kvällshimlen. Det vita gör att allt blir ljusare i mörkret. Jag stannar till för en stund, tittar upp och sedan faller jag ner bekvämt i snötäcket, den behagliga massan formar sig längs med min kropp. Jag blundar och känner hur snöflingorna landar mjukt i mitt ansikte för att sedan smälta av min värme på en hundradels sekund. Allt är knäpptyst. Så tyst att man kan höra när flingorna tar i mark. Där jag ligger så existerar bara jag och natten som sakta färgas vit. Här finns inga bekymmer. Här finns bara den lena snön och den tysta lugna natten. Jag känner mig ett med världen där jag ligger. Tänk om jag visste då, att snön snart blir kall. Att världen inte är så vacker som den först verkar. Att inget är som man tror, vill eller hoppas. Det är bara en tunn yta av skönhet, men med så mycket smuts inunder den..