Tänk att de är fredagkväll och jag är ledig hela helgen men ändå ligger jag här. Legat ungefär likadant hela kvällen. Lyssnar på min prins djupa andetag. Det är massor av tankar som snurrar ikväll. Jag kommer inte skriva speciellt mycket om dem, mer än att jag är så lycklig över vilka människor jag har omkring mig idag. Och hur skönt det är att ha lämnat alla äckliga, falska personer bakom mig. Insett att jag inte är som dem. Kanske för en stund blev jag förblindad och drogs med, förvandlades till någon jag inte är. Men jag har hittat igen mig själv, jag är jag. Hela den perioden i mitt liv vill jag glömma, och det är å andra sidan inte så svårt, med tanke på att allt bara var falskt mellan alla. Jag vet liksom inte vad som var på riktigt eller inte. Och det här är dem sista orden jag någonsin kommer att ägna åt er eller den tiden. Så många rader som skrivits och ord som sagts. Så många tårar som runnit. jag trodde aldrig det skulle få ett slut. äntligen.

Nu ska jag krypa lite närmare dem där andetagen som räddade mig precis innan jag nuddade botten med även de andra benet. Min trygga famn där jag inte behöver var rädd över vad som ska hända här näst. Jag älskar dig så mycket.