Du ser dig själv i en grav, bara nakna andetag
Saknar luft, en andedräkt, har alltid varit lika svag
Ser din sorg, du flyr din eld. Blundar kallt men ser ändå
Från hjältars röst hörs ingenting, varför är det alltid så?

Hel – Den Feges Lögn

Ingenting är som förut, ingen början inget slut
Du söker svar fast du redan vet
den väg du går tar dig aldrig ut
Du flyr en värld som bara ler
åt den som tar men aldrig ger
Tårar döljs i anletsdrag,
lika falskt som det som sker

Vågar inte visa sig för svag.
Det värker i hennes kropp.
Hon blundar hårt av slag.
Hon fylls av hat av slagets blod,
det ögon ser är lögn, medan själen söker mod.
Oden ger henne kraft, hon slår.
Marken färgas röd, ensam stolt hon står.
Sorgen brinner i hennes bröst,
segerns söttma ger ej tröst.
Liv hon ger och liv hon tar,
skuld till döden allt hon har,
Hör valkyriors sång i rus,
väntar mörker, väntar ljus,
snart hon väntar vän som svek,
vem är värdig, vem är vek?