Den första bilden är från 95 och den sista bilden är en månad gammal.
Sen därimellan är de ungefär rätt åldersmässigt.

ganska roligt att se hur man sett ut och hur man ändrats.
Numer är jag dock redhead igen.

   

Hoppar över "en bild på vad jag köpte senast" för de är helt ovärt dessutom vet jag somsagt inte vart kameran är riktigt. 

Så, favoritfilm är ju sjukt svårt att välja. Thelma & Louise ligger högt iaf.
Jag gillar I am Legend också. Requiem for a dream är speciell. Pass it forward,

my sisters keeper, Avatar. Jag är en riktig fjant som gillar filmer som berör eller som

man kommer ihåg av någon anledning. 

Jag satt på körskolan mellan 11 och 19:30 igår. Jag blev sjukt hungrig under tidens gång så när jag äntligen kom hem knöt jag på mig skorna igen och traskade iväg till affären med mammas kort. Väl framme tog jag en korg och strosade runt i butiken för att se något jag var sugen på som jag kunde köpa. Det slank ner en ölkorv, lasange, mjölk, några äpplen och en liten chokladbit som jag kunde äta av på vägen hem. När jag var på väg mot kassan kom en man i 35-40 års åldern halvt springades framför mig. Han såg ut att jaga något ut med golvet, jag tittade för att se vad det kunde vara och mycket riktigt, framför honom rullade 2 guldtior i hög fart. Olyckligt nog rullade de båda tiorna in under kassabänkarna. Mannen ställde sig på knä, petade, försökte lyfta och gjorde allt men förgävas för att få fram tiokronorna. Medan jag drog mammas kort och slog koden vant så frågade han kassörskan hur han skulle göra. I händerna höll han 2 mjölkpaket. Bitter som hon var svarade hon att "det var väl minsann inget hon kunde göra åt. Det är väl såklart hon inte kan flytta på hela kassorna."  

Saken med den här mannen var att, ursäkta fördomen, han verkligen såg fattig ut. Han hade ett par slitna jeans (inte slitna på de snygga sättet) på sig, en gammal hoodtröja av något slag. Halv långt fett hår. Han såg allmänt sliten ut. Men han var så fruktansvärt försynt. Och jag fick verkligen en klump i magen av att se hur ledsen han faktiskt blev över de försvunna pengarna. Han tittade med en ledsen blick på mjölken, sen på den alltför smala glipan där de 2 guldtiorna hade rullat allt för långt in. 

Påvägen hem från affären förbannade jag mig hela vägen över varför jag inte erbjöd mig att betala för hans 2 mjölktetror. Jag blev till och med lite tårögd. Tänk att medan jag stod där vid kassan och förgivet och vant slog in koden för att betala för de jag hade köpt, så  blev han helt förkrossade över 20 kronor som försvann så att han inte kunde köpa sin mjölk. 

Det är så tragiskt att världen är så fruktansvärt orättvis. Att någon kan torka sig i röven med tusenlappar medan andra får leta pant för att ha råd med mat för dagen. Och då pratar vi bara om Sverige. Tänk Afrika tillexempel. Vad är det egentligen för värld vi lever i? Och hur kan vi tro att det finns en god Gud? Finns det någon så är han allt annat än god.