Finns så mycket jag skulle kunna skriva.

berätta hur det är, hur det egentligen ligger till.

Ni skulle också skratta, det är så patetiskt.

men jag tänker inte göra det.

jag är liksom inte sån.

Vemdalen/storhogna var jätte mysigt.
Bodde på högfjällshotellet. Asnice.

när vi kom dit käkade vi lite lunch,

sedan gick vi in på hotellrummet o drack lite champange.

efter det gled vi ner till spat. Tävlingssimmade mot far min,

och självklart vann jag, hehe.

Sedan upp o gjorde oss ordning, åt trerätters. GUD, vad gott.

Kan inte ens skriva menyn för det var massa svåra ord som jag

inte minns men gott vare, tro mig! Sedan begav jag mig in till

vemdalen, mötte upp linnea. stod i kö 2049234 år och tillsist

var jag inne. Så sjukt mkt folk. gick inte att gå utan att tränga

sig fram, gick knappt att dansa. Men roligt hade vi, hjärtat o jag.

Kom hem till hotellet vid 6 på morgon efter att några snälla

pojkar skjutsat hem mig, dom skulle ändå vidare till hogdal.

somnade iaf på 2 sek när jag väl hittade rummet ;)

åkte hem idag med magnus och anette, längtade hem faktiskt.

imorgon är det alltså skola, uuuuuuh. jaja

Det är något visst med den här platsen.
När man är här känns verkligheten så långt ifrån.
man bara lever och är i nuet. Precis som vi gjorde.
men tillbaka i verkligheten så är man där igen, i de gråa.
Man hittar tillbaka till den tråkiga stigen efter en sväng bortom.
Jag gillar inte den vanliga stigen, jag viker gärna av.
flyr för en stund till en plats där tid inte finns.
man bara är i nuet. Man andas minnen.
Andas för att skapa nya.


Imorgon ska vi bege oss till storhogna.
Bo på Högfjällshotellet. gå på spa.
på kvällen ska jag in på höstforum.men först ska jag andas lite minnen.

Gonatt! 

Jag har gått för långt, kan inte sluta gå.
Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå.
I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år.
För ljus att nå, Så djupa sår.
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om,
Men jag vänder om, än en gång.
Jag har gått så långt, nästan blivit van.
Historien upprepar sig och slutar alltid likadant.
Sidan som går vidare har någon redan rivit av,
Så jag griper tag i vita blad.

Och som du kanske redan vet, jag är oslagbar.
Jag far hellre framåt mot min vilja, än jag vänder.
Du är sval sen blir du het, du har känslorna kvar.
Dom här väggarna rasar och jag undrar vad som händer.